Det viktigaste kravet på ledare: självreflektion
Förmodligen hävdar alla att de har förmågan att reflektera över sig själva. Att så inte nödvändigtvis är fallet visas av ett personligt exempel: I torsdags, efter fem år, råkade jag träffa en skolkamrat, Johannes, när vi reste med Echometer på en karriärmässa (se vår Länkat inlägg). Efter en kort konversation kom det ut ur honom:
“Förra veckan pratade jag fortfarande om dig med Lukas. Jag gjorde narr av din talstil. Du pratade alltid så hackigt i skolan… så staccato-aktigt.” Tack, Johannes. Det var roligt att se dig. Jag tyckte det var roligt. Och han följde upp det med: “Du pratar inte så där längre.”
Det intressanta med allt detta: Jag var inte medveten om att jag uppfattades på detta sätt i skolan, och jag har inte heller märkt någon förändring under åren. Och här är vi mitt i ämnet.
Hur bra kan jag egentligen bedöma mig själv, med hänvisning till saker som personlighet, prestation och intelligens? I arbetslivet är den här frågan mycket relevant – och säkert ett särskilt viktigt krav på ledare. Studier visar:
“Ju bättre en ledare kan bedöma sig själv, desto bättre blir medarbetarens prestation, sociala beteende och lojalitet.”
Whittington, Coker, Goodwin, Ickes & Murray, 2009; Fleenor, Smither, Atwater, Braddy & Sturm, 2010
En sak först: vad är korrelationer?
För att besvara frågan om hur korrekt självbedömningen av t.ex. personlighet är – och därmed frågan om det viktigaste kravet på ledare – är det bra att förstå vad korrelationer är. En korrelation är ett statistiskt mått på hur starkt två variabler hänger samman. Den kan variera från -1 till 1, där ett negativt tal innebär ett negativt samband. Ju närmare korrelationen är 0, desto svagare är sambandet.
Dessa exempel bör göra det tydligare: Enäggstvillingar har samma genetiska förutsättningar. Om en tvilling är mycket intelligent är det därför troligt att den andra också är det (korrelation: 0,81; Loehlin, 1992).
Ett annat exempel: De som är intelligenta är också mer benägna att vara utbildade (korrelation: 0,70). Eller: Ju fattigare en person är, desto större är sannolikheten att han eller hon begår brott (korrelation: 0,25); Hsieh & Pugh, 1993). I det senare exemplet är korrelationen betydligt lägre. Relaterat till detta: Det faktum att en korrelation inte alltid är synonymt med ett orsakssamband (!) visas av följande exempel i denna artikel.
Men hur hög är anslutningen mellan min Bedömning min personlighet och min faktisk Personlighet?
Krav på chefer: samband mellan självuppfattning och andras uppfattning
Ganska låg. Följande diagram visar korrelationerna.

Vad säger det oss? Att vår självbedömning – vår självbild – är relativt oprecis. Inte bara bra ledare, utan även Scrum Masters eller coacher bör vara medvetna om detta fenomen och ständigt öva på självreflektion. Men inte bara det – det är också bra att regelbundet ta emot feedback. Vad som kan hjälpa till med detta och varför vi överhuvudtaget är så dåliga på att bedöma oss själva behandlar Jean i detta blogginlägg.
Om du vill påskynda reflektionsprocessen och därmed ett mycket viktigt krav för ledare, är det värt att ta en titt på vårt verktyg för 360º feedback. 360-graders feedback kan användas om några centrala regler följs (se en En annan bloggartikel från mig) – vara väl lämpade för att stimulera vår självbild genom reflektion. Och i slutändan kanske till och med provocera fram beteendeförändringar hos individer.
Krav på ledare – källor
Atwater, L., Waldman, D., Ostroff, C., Robie, C., & Johnson, K. M. (2005). Self–other agreement: Comparing its relationship with performance in the US and Europe. International Journal of Selection and Assessment, 13(1), 25-40.
Asendorpf, J. B. (2015). Personcentrerade förhållningssätt till personlighet.
Fleenor, J. W., Smither, J. W., Atwater, L. E., Braddy, P. W., & Sturm, R. E. (2010). Self–other betygsavtal i ledarskap: En recension. The Leadership Quarterly, 21(6), 1005-1034.
Harris, M. M., & Schaubroeck, J. (1988). A meta-analysis of self-supervisor, self-peer, and peer-supervisor ratings. personal psychology, 41(1), 43-62.
Hsieh, C. C., & Pugh, M. D. (1993). Fattigdom, inkomstskillnader och våldsbrott: en metaanalys av nyligen genomförda studier av aggregerade data. Criminal justice review, 18(2), 182-202.
Loehlin, J. C. (1992). Gener och miljö i personlighetsutveckling. Newbury Park, CA: Sage
Whittington, J. L., Coker, R. H., Goodwin, V. L., Ickes, W., & Murray, B. (2009). Transaktionsledarskap återbesökt: self–other-avtal och dess konsekvenser. Journal of Applied Social Psychology, 39(8), 1860-1886.
Titelbild designad yanalya / Freepik.